Hoppas inte liten får värre hosta nu när vi varit å badat...

Han somnade halv nio som vanligt... duktig kille.

Känns som om rutinerna börjar falla på plats...

Nu har vi då äntligen varit å "simmat" för första gången. Vi blev ganska många till sist... men tyvärr var vi inte i och badade allihop samtidigt. De små var nöjda ganska fort.

Ossian trivdes som fisken...i vattnet;-)

Han flöt både på mage och rygg. Vi provade å dyka lite, det var sådär.

Tyvärr e jag lite senildement och glömde kameran i badskåpet, men det var en annan tjej som hade med sig vattentät kamera som tog lite bilder... de kommer jag att få på måndag:) Så du looovar jag att jag ska lägga in någon av dem.

I kväll blir P sen... :-(

Tror Ossian somnar tidigt... han e jättegnällig nu...

Så jag får väl sitta här i min ensamhet jag... INGET godis har jag heller. Lite synd om mig är det faktiskt.

...det är sant! Somnar fortare, sover djupare och blir utvilad på färre timmar.

Idag är det riktigt regningt och tråkigt. Sitter och lyssnar på morgonpasset och drickar kaffe, äter rostade mackor och ser på min son som grejar på sin pläd(fårskinnet) på golvet. Håller på å få fyr i brasan... låter det som vanligt, mm antagligen. Jag har börjat uppskatta rutiner också. Det är väldigt tillfredställande när det blir som det brukar tycker jag. När allt klaffar. Det är väl bra för sonen också antar jag.

Han sover, äter och skiter juh nästan enligt klockan nu för tiden;-)

Jag har tänkt på... är det förrutbestämt hur ens liv ska se ut? Ibland känns det så, "det var detta som var meningen skulle hända, så att DETTA kunde hända..."osv

Allt man gör leder till någonting annat, som till slut leder fram till meningen med ens liv. Men som det känns nu, så är redan meningen med mitt liv uppnådd. Ossian skulle födas och bli den människa han redan är. :-)

Men nu ska jag vårda honom så gott jag kan, få honom att växa som människa, låta honom upptäcka världen med ett skyddsnät att falla tillbaka i.

Det känns så naturligt att han ska finnas här hos oss, tänk vad jobbigt om det skulle kännas fel! Att man skulle behöva kämpa för att känna tillgivenhet och beundran till sin egen avkomma, offspring... hoppas att Ossian får gott självförtroende!

Puss