De senaste dagarna har vi varit mer eller mindre insnöade här på "farmen". Såg ni Farmen igår förresten? Vad är det med den där människan Ulrika egentligen? Hon känns inte speciellt vuxen för sin ålder? Jag kan såklart förstå att man blir ledsen när en nära vän får åka hem, men det är väl inte alla andras fel. Fast slutet verkade hoppfullt, när hon verkade bli nästan lättad av att Cornelia blev storbonde. Jag har inte sett så många avsnitt, men såg de två sista på www.tv4.se/play super, när man aldrig hinner se de program man vill ha.

Eftersom jag även är fascinerad av familjer med många barn, så kollade jag även in säsongspremiären av Familjen Annorlunda. Norrströms, heter de så... där pappan är en redig gammal Söderkis? Känns som att de kommer få en hel del "skoj" med de där kaxiga barnen om några år;) Familjen som bodde på Visingsö verkade först supermysiga, men efter en stund kändes det som att tv4 försökte vinkla, så att de uppfattades lite tröga? Har jag fel? Sista familjen, som bor på en gård kunde jag nog mest relatera till, först kände jag att de stod för lite väl mycket stereotypa könsroller. Men efter en stund förstod jag att de ändå insåg hur olika deras barn var. De hade en fin blick för varann... kan man säga så? De tittade på varann kärleksfullt.

Vi som har levt ett liv med "offrivillig barnlöshet" kan väl känna sig smått provocerade av människor som får så många barn, men sålänge man tar hand om alla sådär fint och är glad trots att de inte var planerade så tycker jag inte allt att det känns fel.

Jag kommer framöver skriva lite mer inlägg om hur det kan vara att vara "Ofrivilligt barnlös". Nu har vi ju våran son som snart fyller 6 år. Men vägen dit var krånglig och svår.

Kram på er, vilka det nu är som läser ;)